Hej från sjukstugan.

Jag håller på att repa mig från min förkylning, däremot vaknar allergisnuvan till liv igen. Så hade även ena sambon oturen och fick nån sårts spysjuka igår kväll, så nu går vi lite på tår i 48 timmar och väntar om det är något som smittar lätt. Det är ett år sen både jag och Johan låg i spysjuka här hos mosters, så de sku ju bara fattas med en tur i sommar också.

Nu tänkte jag faktiskt uppdatera er lite gällande min träning, och vad allt det innebär. För att jag nu varit sjuk har jag inte gjort något på en vecka. I fredags återupplivade jag mina appar i telefonen och fortsatte därifrån jag slutade innan jag blev sjuk. Trots att jag varit hängig en vecka tycks inte kroppen ha tagit destu mera stryk av det. Det blev till och med så bra att de 28 push upsen jag gjorde i fredags ökades idag till 35. Jag skulle nog ha orkat flera men det lär väl bli bra om man skyndar långsamt. Magträningen har också gått riktigt bra och jag känner dag för dag hur fokusen på de olika musklerna förbättras. En liten skillnad känner jag ju, men sen vad som syns är en annan sak.
Sen skulle jag ju ha haft min mätning förra söndan, men i och med att jag jobbade och heller inte hade tillgång till något måttband så skippade jag den. Det var kanske lika bra med tanke på att jag inte varit så jätte aktiv med mångsidig träning. Så nu blir det mätning om 3 veckor, och imorgon siktar jag på att återuppta träningstempot igen. Jag kommer nog att vara försiktig med löpningen för att jag just nu är lite snuvig, men styrketräningen kommer jag nog att ta tag i på riktigt, och det ser jag verkligen fram emot!
Kosten har väl varit lite från och till, men jag har iaf försökt tänka att alla måltider blir mångsidiga, proteinrika och kolhydratsnåla. Rätt bra har det nog gått trots omständigheterna, jag borde bara börja tänka mera på fettsnålt också, men det är ju så gott att steka maten i riktig smör!

Men som jag nämnt så kanske jag inte har fått några märkbara resultat än i sommar. Däremot var jag och shoppade lite i fredags (lönedagen till ära) och kunde då konstatera att alla överdelar går i M/38-40, bh omkretsen på 80 (förut har 85 suttit tight) och nedredelar är ännu lite från och till beroende på modell men byxor från H&M går i storlek 42 och träningsbyxor till och med i storlek M. Lite får jag väl klappa mig själv på axeln, och det börjar äntligen bli ett nöje att se sig själv i spegeln. Nu fattas det bara en uppiffning av kalufsen så ska väl även jag hinna bli lite sommarfräsch :)

Hmm, tror det var det mest väsentliga jag tänkte ta upp. Igår kväll var vi ute en sväng med Ida och Janina. Vi hade tänkt gå på beach party vid Mariebad men det kallt redan vid 8 på kvällen så det var lika bra att vi slopade den festen. Däremot besökte vi sen Dinos och därifrån for vi sen till Arken. Sist och slutligen blev det en riktigt trevlig kväll fast vi var relativt nyktra och inte på högsta partypingel humöret. Nu ska jag se på Supersize vs superskinny och avnjuta en kopp Pukkas Detox té. Hoppas ni också får en avslappnande söndag kväll :)

P.S. Som ni märker är jag väldigt dålig på att sätta upp några bilder här, men vill ni ta del av mina vardagliga bilder så hittar ni mig på Instagram under namnet Jacilina.

Mättade måndagen.

Huhhu vilken måndag alltså! Det var en typisk måndag, jobb upp till öronen och inget som gick som det skulle. Fast nu efteråt kan jag vara riktigt stolt över mig själv och mina kollegor jag jobbat med idag, allt blev gjort i tid och förhoppningsvis glömde vi inget.

Ni sku säkert vila läs om hur jag firat midsommar och min födelsedag. Nå den berättelsen blir kort för jag jobbade fredag, lördag och söndag och som pricken på i:et vaknade jag dunderförkyld och med stegring på fredag. Moster medicinerade mig och jag gick gladeligen till jobbet. Att stanna hemma sjuk var nog inget val när det handlade om pengarna man förtjänar på 3 röda dagar i sträck ;) Men trots att min feber steg och sjönk vart om annat under fredag kväll gick det relativt smärtfritt att jobba. Såna gånger är det riktigt bra att jobba på sjukhus med sprängfyllda medicinskåp, för jag hade ju inte med mig några förkylningsmediciner alls. Tacka vet ja Rinexin, Duact och Finrexin! Redan nu mår jag relativt bra och locket för öronen har släppt. Ännu är jag lite slemmig i halsen men jag tror nog att jag vågar pröva på lätt träning mot slutet av veckan. Tack och lov har jag bara en dag ledig nu så jag inte blir allt för rastlös :)

Nu ska jag gå och söka fram nåt ätbart, sen får man ju försöka sysselsätta sig med nåt resten av kvällen då. Jag har ännu inte sett nån film men några nya har jag nog laddat ner, så kanske det bara blir att ta det lugnt och om jag orkar kanske jag går och köpet lite glass :)

I brist på annat.

Så blir det ett kort inlägg här. Jag har inget spännande att berätta om men iaf får jag ju lite tid fördriven genom att tänka vad jag kan skriva här.
Men först kan jag lyfta fram mina fina föräldrar som gav mig födelsedags pengar i förtid. Så i måndas på morgonen begav jag mig till Avancia och skapade ett medlemsskap. Mina lediga stunder är räddade och jag behöver längre inte fundera på hur jag kan träna effektiv hemma utan vikter. Så det var nog en av de bästa födelsedagspresenterna på länge! :)
Men sen har jag ett annat dilemma, vågen visade endast -1kg sen jag stack från Vasa, men trots att jag ätit som en gris här och gjort "man-tager-vad-man-haver" mat så har nog några centimetrar försvunnit här och där. Så nästa projekt blir att besöka H&M i hopp om att hitta ett par byxor som jag inte behöver ha bält i för att få dem att inte rasa ner. I samma dilemma ingår även (minst) ett bältesköp, för de bälten jag tog med mig hemifrån hann jag inte göra nya hål i och nu använder jag sista hålet i alla bälten. Viktminskning på gott och ont alltså. Sen om jag också får andra pengar till födelsedan så ska jag köpa ett par träningstights i rätt storlek och träningshandskar.

Nå nu har jag ju äntligen fått spenderat typ halva lediga dagen och nu tänkte jag gå till Maxim och se efter nån födelsedagspresent till kusinen Axel som också fyller år imorgon. Sen inväntar jag Ida hem så ska jag locka henne med till stan en vända, sådär i brist på annat som vanligt :) Livet börjar sakta men säkert kännas okey här på ön. Med andra ord tror jag nog att det går att bo här i 2 månader och 3 dagar till. Huhhu alltså.

Vårdskrik, rintaraivari, damp.

Den som känner mig kan kanske lista ut att jag är lite knepig att ha som sambo. Jag behöver min egen hörna, ett tyst rum, och jag vill att var och en under samma tak tar alla dom andra i beaktan. Nujust har jag ingen egen hörna, är jag ensam hemma med tystnaden vantrivs jag för att det är så tomt och fult här, är någon hemma vill jag inte ha några längre diskussioner för att ekot i hela huset tar över diskussionen, och sist men inte minst får jag lite nippron på dom som gillar att skråla musik ur sin stackars lilla dator. Även denna gång tar ekot över musikens toner. Suck.

Pengarna börjar ta slut, jag har under 100€ kvar och det skall räcka till mat i 2 veckor samt lite bensin. Hittills har vi faktiskt levt billigt. Eller nä, KORJAAN: det går ju inte att leva precis billigt på Åland. Men jag menar att jag egentligen inte handlat något annat än mat, toapapper och annat som behövs i ett litet hushåll. Däremot har det fari närmare 50€ i allergimediciner och en kväll var vi ute på middag med tjejerna. Det som påtar mest nu är att jag måste vänta en vecka till (dvs om jag får pengar på min födelsedag) förrän jag kan köpa mig gymkortet. Även här passar det bra med ett Suck.

Men slut klagat nu. Egentligen är det inte så usligt som jag får det att låta. Vi har det rätt så bra, en lugn bakgård där man gärna sitter när det är fint väder, ett fungerande kök, torktumlare så man inte behöver hänga och vika kläderna i flera omgångar och så har jag några väl fungerande träningsappar på telefonen. Och en cykel som jag klarar de flesta sträckorna med. Men här vill jag nu påpeka att min tid spenderas endera hemma eller på jobbet, inte några extra köror eller raittas. Är jag ute så är jag och springer eller cyklar.

Men för att prata om något annat, något som kanske egentligen inte är så intressant men något jag ändå känner för att upplysa om. Den som också känner mig minns säkert de tiotals gångerna under de 10 senaste åren som jag haft magkatarr. Peppar peppar, nu har den inte visat ett spår av sig på närmare ett halvt år. Det är nu ca 3 månader sen jag valde att lämna bort potatis, pasta, extra söta mjölkprodukter, gluten överlag. Min mage har aldrig mått bättre, den har aldrig varit lugnare och mindre. Enda suget jag kan få mellan varverna är en riktigt fet rågbrödsmacka med skinka, ost, tomat och ägg på. Men det är skönt att jag har en väl fungerande självdisciplin och kan nångång unna mig en bit/ tugga av något jag annars lämnar bort. Men min tanke är att det är fel sorts kost som har retat min mage mer eller mindre hela tiden så att jag därför fått magkatarren. Överlag känns allt nu bättre än det gjort på länge, jag har både motion och kost i balans och jag är nöjd. Här på Åland har jag begränsade möjligheter till att väga mig, men nästa helg har jag tänkt att jag ska försöka mäta mig trots att jag inte varit så aktiv och inte haft möjlighet till så mångsidig träning som jag hade tänkt mig. Men nu på sommaren spelar inte siffrorna så stor roll, huvudsaken är att jag inte fuskar mycket och ändå håller igång träningen på ett eller annat sätt.

Nu tackar jag för mig och tänkte styra kosan mot Clas Ohlson, vi har ingen handvisp så det är ingen fröjd att koka gröt. Tack och adjö!

Vecka 3.

Jag hade ju nog tänkt att det eventuellt skulle bli uppdaterat här lite oftare, men på något vänster har jag inte haft tid. Nu blev jag påpekad om det tomma ekot här, och nu har jag faktiskt lite tid också.

Praktiken på BB är över, i fredags var det sista dagen. Såsom på alla andra ställen fanns det både goda och dåliga sidor på avdelningen/ personalen så det var åter igen på gott och ont som tiden där tog slut. Däremot har mitt intresse för barnmorska blivit starkare, det var ju så himla mysigt arbete! 3 förlossningar hann jag vara med på, och på så vis fick jag kryssa av ena praktikuppgiften.

Sen varför jag haft lite tidsbrist, jag har varit väldigt väldigt trött och orkeslös. Och så har jag varit några vändor till mosters och busat med ungarna och där emellan ätit, sovit, försökt träna och kämpat för att hålla upp humöret. Tröttheten tror jag kom från lågt hemoglobin och B12- vitaminbrist. Så jag bestämde mig för att köpa en flaska Floradix och har nu tagit det regelbundet i 6 dagar. Redan nu orkar jag mycket bättre, jag sover bättre och känner mig mera vaken i huvudet dagtid. Tröttheten började nämligen ta på humöret ordentligt och vissa stunder vantrivdes jag med tanken att jag verkligen bor med 4 andra tjejer.
Sen förra torsdas fick jag ett meddelande av Johan, han undrade hur jag skulle jobba under helgen. Jag tänkte endast att han nog hade skickat till fel person, men sen avslöjade han att han skulle komma hit på "överraskningshelg" på fredag. Så jag gick på rosa moln sent till fredag kväll när jag plockade upp honom vid Långnäs hamnen. Vi hade en underbar helg, hela lördagen låg vi och solade vid Kungsö, åt lite gott och njöt av stunden. På kvällen stack vi på middag till Dinos. Jag hann bli förälskad pånytt, det kändes också lite som en bröllopsresa. Sen var ju söndagen en mindre rolig dag när han skulle tillbaka till fastlandet. Det var det bästa på väldigt länge att han kom hit, men likväl kändes det som att hjärtat krossades en gång till när man var tvungen att ta farväl en gång till. Så nu är det 4 veckor tills vi får kramas igen.

I måndags började då mitt riktiga sommararbete på kirran. Jag har ännu inte riktit kunna sätta finger på hur jag känner för det jobbet, men det får så lov att gå denna sommar. En liten besvikelse blev det när vi fick veta att vi inte får jobba som riktit riktiga sjuksköterskor eftersom vi inte ännu är legitimerade (vi får ut pappren i samband med hälsovårdarexaminationen nästa vår). Men likväl lättade det lite eftersom vi då heller inte har en massa ansvar om läkemedel och läkarordinationer osv, vilket jag känner att är mina svagare kunskaper.
Annars försöker jag bara fördriva vardagarna på bästa vis. Motionerar lite och tränar lite med kroppsvikten bara för att musklerna inte helt skall förtvina. Idag var jag till Avancia och kollade upp medlemskapet, så jag kommer nog att fixa ett kort dit så jag har något att göra på fritiden. Dethär huset är så tråkigt så man tappar träningsmotivationen. Så tar tristessen över och man springer i skåpen och söker något ätbart, tyvärr finns det ju inget extra gott i skåpen här eftersom vi endast handlar nödvändig mat. Och det gäller att planera maten noga och handla förmånligt eftersom vi inte vet när vi får vår första lön.

Nu tror jag det får räcka, det blev nog en lite längre överblick än vad jag tänkte mig. Men ja kan ju å säg att ja no saknar heim ti allt å all å att man tidvis springer uppett väggan jär. PISTE.