Tyst krigsföring.

Hälgens tema hos vårt, tyvärr. Jag och raring har skidorna lite i kors igen, av någon orsak. Fredagen gick helt ok, men sen igår på kvällen sket det sig lite. Och allt började från det då jag sa hur tidigt vi måste vara i stan idag, som vanligt... Den vanliga söndagsgrälen typ. Oftast är det nog jag som av nån orsak lyckas få igång hela det sura. Det är nog inget nöje att vara två tysta knäppgökar i en fyrkantig lägenhet, då man helst undviker ögonkontakt för att man skäms. Det pinsamma börjar sen då man ska sova under samma täcke, vi har ju partäcke, det är pinsamt om typ benen krockar eller nåt.. Löjligt jo, men de är inte så lätt alla gånger.

Vi var i skogen nästan hela dagen igår, jag gick verkligen låss med både yxan och motorsågen. Idag känns resultatet, men det känns bra. Imorgon är det skolbänken som gäller igen, det ska bli så roligt att se alla igen och få tillbaka dygnsrytmen. Så ska jag också ta tag i träningen pånytt, nu när jag har fått farfars gamla cykel orkar jag cykla mycket längre och bara vädret är bra går det ju knappt att stanna nånstans.
Men nu ska vi söka oss till sängs, hoppas veckan börjar bra imorgon :)