15 juni 2012

I huvudet på dagens tonåringar.

När jag en dag förra veckan gick på stan för mig själv hade jag plötsligt ett gäng med 4 tonårs tjejer bakom mig. Jag dömer ingen utseendemässigt, men den ena var nog mer utseendefixerad än den andra. Dagens melodi ni vet. De pratade också med en sån ton som är jobbig för mina öron, "asså guu..", "nemen halåå!" osv. För mig var de fjortisar. Alla fyra var rätt så smala och lite kortare än mig.
Nå det de pratade om var hur de inte kan äta någon frukost för att de mår så dåligt på mornarna. Den ena kunde äta bara något frukt eller yoghurt och en annan drack bara juice, och sen lämnade det en som åt ingenting och en som bara höll med. För en bråkdels sekunde kunde jag ha vänt mig om och frågat varför de inte kan äta något, varför de mår dåligt. Men hade jag gjort det skulle dom nog ha haft något att spekulera om resten av dagen, vem dendär konstiga tjejen va som plötsligt satte sig i deras diskussion. För att jag inte kunde fråga började då istället jag spekulera om varför de inte äter, är det för att de tror att de blir feta eller för att de redan ser sig som feta? Känner de sig pressade och manilpulerade av modellerna i tidningarna och de pyttesmå jeansen som säljes i barnstorlekar på Gina Tricot? Mår de psykiskt dåligt av denna värld vi lever i? Ja, den som vet.
Nåväl, hur som helst känner jag på mig att det finns en massa tonåringar som går och grubblar över liknande saker, och egentligen behöver hjälp men inte vågar be om den, eller så känner de sig töntiga om de skulle vända sig till en kurator eller någon ungdomsstation. Samhället borde jobba mer på att uppmuntra barn och unga att våga prata med vuxna i tid, om var som helst. Redan i barndomshemmet borde barnet få känna att inom dessa väggar kan vi lita på varandra och prata om allt, men var går allt sen fel?

Jag blir så förbryllad och itu delad vad gäller unga och psykiskt välmående. Jag kunde skriva i en evighet om vad jag tänker om detta, men nu står Johan och flåsar mig i nacken och säger vi ska ut på sjön nu.
Var tror ni att det gick fel? Vad tycker ni borde göras? Dela era åsikter så har jag mera att spekulera över :)

5 kommentarer:

  1. Jag var själv faktiskt skribaledare (!!!) en sommar och fick se och höra precis samma som du just beskrev:/ En sak som jag själv märkte av var grupptrycket. Många var skithungriga men vågade inte äta då de var rädda att kallas typ för fetto på grund av att de ätit mer än en halv vindruva till morgonmål:( Svart kaffe, citronvatten och grejpjuice var redan då dagens melodi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Voi stackare, alltså tydligen fastnar int tallriksmodellen på dagens unga mera, eller så anses den bara vara svår att förstå sig på eller så är barnen bara för kräsna vad gäller maten. :/

      Radera
  2. alltså usch, he e jo så sorligt sånde! själv tycker ja att tå vi va i hande åldern så int fundera man jo på sånt.. man åt jo bara va man åt, åså vare bra me he. visst påverkadist man åv media å "veta" att man måst va smal fö ti va snygg. men int pjasa man jo me na tode på "vår tid"! elär??
    vejt sjölv me kusin min Heidi, hon e jo 13, å e å sånde "men herregud Mimmi vaför äter du en bulle, du blir ju skitfet!" å hon äter jo aldär na frukost.. men iställi trottar on i se saltakex å choklastänger tå on kombär hejm. minns no att vi gjor toko å i högstadie, åt massa skit på ettmiddagan.. håhhå! var jo itt klok på dagens ungdom.. tå all bara sko få vara som dem e, å accepteras så, tå sko e no va ljuva tider dehär livi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. No kan e ju händ att man skåda liti konstit på kroppin sin i smyg å drömd om na lite annat, men man vart nog int lika påverka åv e som di idag var redan i lågstadieåldern. Hur ska dagens barn kuna njut av na som vuxna, om deras uppfattning om näring och kropp nu redan e helt förvrängd?? Om int annat så måst vi bara vara envisa me våra framtida barn, ge dem mer än han kärlek di behöver å försök lär dem ti sta på se å tyck om se själv. Ja tror no att föräldrar bidrar me ganska myki å :)

      Radera
  3. Till och med min två år yngre lillasyster hör tyvärr till samma kategori som de du skrev om:( Skillnaden mellan henne och fjortisarna är dock att hon äter ordentligt åtminstone en gång om dagen, men det måste vara så eko och så nyttigt som möjligt. Hon åt ju väl inte ens kaka på sin egen studentfest

    SvaraRadera