Hata lathet.

Jag börjar må riktigt illa av att inte kunna träna nu. Träningsskorna står snällt och lockar på mig varje dag och proteintillskotten står snällt och samlar damm. Däremot när jag fortsättningsvis vilar upp foten känner jag hur jag bygger upp ett energilager och motivation. Det som plågar mig mest är att när jag äntligen kommit över tröskeln för att ha varit en periodare vad gäller träning, och nu enligt mig varit aktiv med 5-6 pass/vecka, att man plötsligt måste sitta ner och endast göra mental träning. Jag är så rädd för att jag tappar gnistan.
Därför har jag googlat på fettförbränning ikväll, allt vad det innebär i träningsform och kost. Kosten känner jag att jag har rätt så bra under kontroll, men träningen ser jag att jag absolut borde planera om. Hittills har jag ju bara tränat sånt jag gillat och som gett dendär känslan om förändring. Men om jag vill nå några större mål borde jag faktiskt sätta upp ett schema. Och med den erfarenhet jag har av tidigare scheman kan jag konstatera att jag inte gillar det, jag vill ha olika träning för varje gång, och gärna så jag själv får göra det som jag känner för.



P.S
Det är på gott och ont att ha Johan så långt ifrån några dagar. Jag blir bekant med en känsla jag inte känt på länge, saknad. Den känns bra och gör mig starkare, men tidvis plågar den mig också.