Måndagsrapport.

Har inlett sista praktikveckan på Roparnäs, på både gott och ont. Tyvärr är det ju alltid så att det goda tar slut precis när man börjar gilla det. Dehär 4 sista dagarna är fullspäckade med ångestskola, utvärdering, patientsamtal, följa med på behandlingar och terapier och vad annat. Jag slår vad om att veckan kommer att gå för fort! 

Igår var vi en sväng norrut för att fira pappa, faffa och svärfar. Det blev lite av det goda på alla ställen men det behövdes nog. På kvällen var jag riktigt slut och det var underbart att lägga sig före kl 22. 

Min mage har lagt sig på tvären igen, den är svälld och obehagligt sjuk, att jag aldrig lär mig att börja ta Omeprazolen i tid och inte då när det nästan börjar kännas för tokigt. Denna gång har jag haft känningar ovanligt länge (i över en vecka) och var därför inte säker på om det fanns skäl till att börja ta medicinen. Men förra veckan var en flopp på nästan alla vis så då passade den väl på att bryta ut. Under några av våra djupa diskussioner nämnde Johan att kanske magen säkert mår dåligt för att jag inte mår så bra. Han har definitivt en poäng, men med min envishet vill jag ju inte riktigt erkänna det. Borde väl ta tag i saken och försöka börja reda ut mitt förflutna på riktigt, men jag vet att det skulle ta både kraft och tid och jag känner att jag har varkendera nu. 

Småningom ska jag tutta på spisen, sen gå och veckohandla och sen blir det månadens doula-träff. Idag hade skulle vi diskutera profylax, och jag som inte har några barn ännu kan ju inte vara annat än nyfiken. Det blir garanterat en givande kväll känner jag på mig :)