Vårdskrik, rintaraivari, damp.

Den som känner mig kan kanske lista ut att jag är lite knepig att ha som sambo. Jag behöver min egen hörna, ett tyst rum, och jag vill att var och en under samma tak tar alla dom andra i beaktan. Nujust har jag ingen egen hörna, är jag ensam hemma med tystnaden vantrivs jag för att det är så tomt och fult här, är någon hemma vill jag inte ha några längre diskussioner för att ekot i hela huset tar över diskussionen, och sist men inte minst får jag lite nippron på dom som gillar att skråla musik ur sin stackars lilla dator. Även denna gång tar ekot över musikens toner. Suck.

Pengarna börjar ta slut, jag har under 100€ kvar och det skall räcka till mat i 2 veckor samt lite bensin. Hittills har vi faktiskt levt billigt. Eller nä, KORJAAN: det går ju inte att leva precis billigt på Åland. Men jag menar att jag egentligen inte handlat något annat än mat, toapapper och annat som behövs i ett litet hushåll. Däremot har det fari närmare 50€ i allergimediciner och en kväll var vi ute på middag med tjejerna. Det som påtar mest nu är att jag måste vänta en vecka till (dvs om jag får pengar på min födelsedag) förrän jag kan köpa mig gymkortet. Även här passar det bra med ett Suck.

Men slut klagat nu. Egentligen är det inte så usligt som jag får det att låta. Vi har det rätt så bra, en lugn bakgård där man gärna sitter när det är fint väder, ett fungerande kök, torktumlare så man inte behöver hänga och vika kläderna i flera omgångar och så har jag några väl fungerande träningsappar på telefonen. Och en cykel som jag klarar de flesta sträckorna med. Men här vill jag nu påpeka att min tid spenderas endera hemma eller på jobbet, inte några extra köror eller raittas. Är jag ute så är jag och springer eller cyklar.

Men för att prata om något annat, något som kanske egentligen inte är så intressant men något jag ändå känner för att upplysa om. Den som också känner mig minns säkert de tiotals gångerna under de 10 senaste åren som jag haft magkatarr. Peppar peppar, nu har den inte visat ett spår av sig på närmare ett halvt år. Det är nu ca 3 månader sen jag valde att lämna bort potatis, pasta, extra söta mjölkprodukter, gluten överlag. Min mage har aldrig mått bättre, den har aldrig varit lugnare och mindre. Enda suget jag kan få mellan varverna är en riktigt fet rågbrödsmacka med skinka, ost, tomat och ägg på. Men det är skönt att jag har en väl fungerande självdisciplin och kan nångång unna mig en bit/ tugga av något jag annars lämnar bort. Men min tanke är att det är fel sorts kost som har retat min mage mer eller mindre hela tiden så att jag därför fått magkatarren. Överlag känns allt nu bättre än det gjort på länge, jag har både motion och kost i balans och jag är nöjd. Här på Åland har jag begränsade möjligheter till att väga mig, men nästa helg har jag tänkt att jag ska försöka mäta mig trots att jag inte varit så aktiv och inte haft möjlighet till så mångsidig träning som jag hade tänkt mig. Men nu på sommaren spelar inte siffrorna så stor roll, huvudsaken är att jag inte fuskar mycket och ändå håller igång träningen på ett eller annat sätt.

Nu tackar jag för mig och tänkte styra kosan mot Clas Ohlson, vi har ingen handvisp så det är ingen fröjd att koka gröt. Tack och adjö!