Jag hade ju nog tänkt att det eventuellt skulle bli uppdaterat här lite oftare, men på något vänster har jag inte haft tid. Nu blev jag påpekad om det tomma ekot här, och nu har jag faktiskt lite tid också.
Praktiken på BB är över, i fredags var det sista dagen. Såsom på alla andra ställen fanns det både goda och dåliga sidor på avdelningen/ personalen så det var åter igen på gott och ont som tiden där tog slut. Däremot har mitt intresse för barnmorska blivit starkare, det var ju så himla mysigt arbete! 3 förlossningar hann jag vara med på, och på så vis fick jag kryssa av ena praktikuppgiften.
Sen varför jag haft lite tidsbrist, jag har varit väldigt väldigt trött och orkeslös. Och så har jag varit några vändor till mosters och busat med ungarna och där emellan ätit, sovit, försökt träna och kämpat för att hålla upp humöret. Tröttheten tror jag kom från lågt hemoglobin och B12- vitaminbrist. Så jag bestämde mig för att köpa en flaska Floradix och har nu tagit det regelbundet i 6 dagar. Redan nu orkar jag mycket bättre, jag sover bättre och känner mig mera vaken i huvudet dagtid. Tröttheten började nämligen ta på humöret ordentligt och vissa stunder vantrivdes jag med tanken att jag verkligen bor med 4 andra tjejer.
Sen förra torsdas fick jag ett meddelande av Johan, han undrade hur jag skulle jobba under helgen. Jag tänkte endast att han nog hade skickat till fel person, men sen avslöjade han att han skulle komma hit på "överraskningshelg" på fredag. Så jag gick på rosa moln sent till fredag kväll när jag plockade upp honom vid Långnäs hamnen. Vi hade en underbar helg, hela lördagen låg vi och solade vid Kungsö, åt lite gott och njöt av stunden. På kvällen stack vi på middag till Dinos. Jag hann bli förälskad pånytt, det kändes också lite som en bröllopsresa. Sen var ju söndagen en mindre rolig dag när han skulle tillbaka till fastlandet. Det var det bästa på väldigt länge att han kom hit, men likväl kändes det som att hjärtat krossades en gång till när man var tvungen att ta farväl en gång till. Så nu är det 4 veckor tills vi får kramas igen.
I måndags började då mitt riktiga sommararbete på kirran. Jag har ännu inte riktit kunna sätta finger på hur jag känner för det jobbet, men det får så lov att gå denna sommar. En liten besvikelse blev det när vi fick veta att vi inte får jobba som riktit riktiga sjuksköterskor eftersom vi inte ännu är legitimerade (vi får ut pappren i samband med hälsovårdarexaminationen nästa vår). Men likväl lättade det lite eftersom vi då heller inte har en massa ansvar om läkemedel och läkarordinationer osv, vilket jag känner att är mina svagare kunskaper.
Annars försöker jag bara fördriva vardagarna på bästa vis. Motionerar lite och tränar lite med kroppsvikten bara för att musklerna inte helt skall förtvina. Idag var jag till Avancia och kollade upp medlemskapet, så jag kommer nog att fixa ett kort dit så jag har något att göra på fritiden. Dethär huset är så tråkigt så man tappar träningsmotivationen. Så tar tristessen över och man springer i skåpen och söker något ätbart, tyvärr finns det ju inget extra gott i skåpen här eftersom vi endast handlar nödvändig mat. Och det gäller att planera maten noga och handla förmånligt eftersom vi inte vet när vi får vår första lön.
Nu tror jag det får räcka, det blev nog en lite längre överblick än vad jag tänkte mig. Men ja kan ju å säg att ja no saknar heim ti allt å all å att man tidvis springer uppett väggan jär. PISTE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar